Snabba S eller hur länge kan man dra ut på pyjamas påtagning

Min lillkille S som är sju år är i normalfall ett ganska aktivt barn. Han kutar omkring, hoppar, småskuttar och är stora delar av tiden i rörelse.
MEN, när det blir dags att ta på sig pyjamas och borsta tänderna så förvandlas han i en handvänding till en zombieliknande varelse som skulle göra den slöaste av sengångare grön av avund.

kl 20:35  "-S, det är dax att sätta på pyjamas." "- Ja mamma jag gör det"

kl 20:45 "- S, är du snart klar ?" "- Eh, var är min pyjamas då?"  "-Ja S, typ där du la den imorse, eller?"

kl 20:55 "- S, om du vill att jag ska läsa en bok får du snabba dig på."  "- Ja men jag får inte av mig strumpan."

kl 21:05 Jag går något förbenad upp till S och där sitter han i sitt rum och drar lite nonchigt i den ena strumpan. Alla dom andra kläderna är fortfarande på honom och av pyjamasen syns inte ett spår.

Med frustration rykande ut genom näsborrarna försöker jag med ett lugnt tonfall (som säkert låter lite ansträngt), förklara för S att boken kan han glömma och att det vore en smart idé att å det snaraste öka hastigheten för att undvika att få ont i trumhinnorna.
S säger då med utstuderad sävlighet " - Men mamma, det är inte mitt fel, du har ju köpt den här strumpan som är för liten."

30 sekunder senare är pyjamasen på efter högeffektiv medhjälp från undertecknad. Jag hyperventilerar och funderar febrilt efter nån mirakelmetod för att undvika detta förhändelselopp i fortsättningen.

Still looking.....

Keep smiling and be cool!